Efterlysning: Trevligheter!

Nyårsfika i Berlin.
Året började ju lovande...

Jag nåddes av en efterlysning.
Var är mina cafétexter?

Hur ser mitt caféliv ut nuförtiden? Borde jag inte ägna mig åt recensioner om dagarna?

Vad är bra, vad är dåligt, var är stämningen bäst, vilket är mest prisvärt och vad utspelar sig egentligen på storstadens caféer? Har jag inte sett en och annan dråplighet? Har jag inte något att rekommendera eller avråda ifrån?

Kanske handlade efterlysningen om att jag borde ägna mig åt lite trevligheter här på bloggen!

Jag skulle absolut kunna fika mig runt Stockholm, då en av mina favoritsysselsättningar är att skriva och iaktta på offentlig plats. För att få variation kan man till exempel roa sig med att beställa "en slät kopp kaffe med mjölk".

Ingår påtår? Vad finns att äta? Hur serviceinriktad är personalen? Men framför allt - får man gratis stoppa in sin datorsladd i deras eluttag?

Frågorna hopar sig. I Nyköping gick jag så långt att jag funderade på att göra en caféguide. Min före detta lilla stad har faktiskt flera bra fik. Där hade jag i tur och ordning fyra stamställen.

God dajmkaka på Huldas Kaffestuga.
15 kronor om de inte hunnit höja.
Trevligt ställe tills jag blev tvungen att byta
 - på grund av (annan) jobbig stamgäst.

Men Elvis hann lämna byggnaden innan den blev av. Caféguiden alltså. Den krassa verkligheten i dagens Stockholm är att cafélivet är för exklusivt för mig. Under min första återvändartid betade jag av några centrala hak, men nu behöver jag en tidning - eller ett förlag! - som sponsrar mig om det ska bli några fortsatta cafébetraktelser. Om jag återhämtar mig från det brutala uppvaknandet kan jag stanna i staden och snart fika mig förbi krisen. Men om konjunktursvackan blir långvarig blir jag tvungen att lämna staden. Man kan inte bo i Stockholm utan att leva storstadsliv - det faller på sin egen orimlighet!

Kulturhuset Stories.
Påtår ingår ej.

Nu finns det tydligen ytterligare skäl till att jag inte kan bo i Stockholm en längre tid, men staden har ju sina ljuspunkter. Efter en veckas fikapaus gjorde jag i går ett undantag. På kvällskvisten släntrade jag in på Espresso House på Vasagatan. (Det som är öppet till 21 och ligger nära korsningen mot Kungsgatan.) Där avnjöt jag en smoothie med mango-passionssmak. En slät smoothie. 33 kronor kostade den. Jag inbillade mig att den gav mig lite vitaminer, som en kontrast till microdieten jag går på hemma, så även om det är för dyrt var det värt priset.

Jag har ont i halsen och tyckte att det var för sent att dricka kaffe. Deras bryggkaffe kostar 25 kronor inklusive påtår = helt okej. Eluttag finns här och där, men förra gången var alla upptagna utom ett som behövde en elektriker. Det är i alla fall en plats som skulle kunna ligga i närheten av en centralstation i vilken stad som helst. Kanske är det därför jag gillar att gå dit. On the road again.

Nåja. Just den här centralstationen är väldigt lantlig
- och allmänt eftersatt.
Men huset är vackert.

Här finns i alla fall ett café.
Som är öppet till klockan 14 om dagarna...
När jag var där för en månad sen föll jag in i småstadslivets anda.
Faktiskt mer småstad än vad jag upplevde när jag bodde i stan.
Det var ungefär som att vara i Timmernabben.
Jag och caféinnehavaren började prata om saker i lokaltidningen:
Kommunal service, politiska beslut, lokala profiler...
Jag märkte att jag föll in i värsta småländskan!
Intressant.
Och så gjorde jag något som jag aldrig skulle ha gjort i storstan,
eftersom det aldrig skulle ha hänt från första början.
Jag sa: Jag betalar extra för kaffet idag, för när jag var här för två år sen (!) fick jag en kopp gratis när jag inte hade några kontanter på mig.