Att välja eller inte välja

Jag har visst blivit stum. Jag kan inte bestämma mig för vilken väg jag ska gå - mer offentlig eller mer privat. Själv tycker jag att det är trist med bloggar som inte uppdateras ofta. En sån blogg vill jag inte ha!

Nu råkar det vara så att livet har kommit emellan mig och bloggen och jag måste välja någon väg - inte bara fortsätta som tidigare. Det kanske låter allvarligt, men jag tar ju skrivande på allvar - oavsett om ämnet är lättsamt eller svårt. Man måste alltid göra ett urval ur verkligheten!

Vilka glasögon ska jag använda
för att läsa av verkligheten?

Om jag skriver med den sorgliga klang som livet förtjänar kan det bli dystert och olustigt för andra. Jag vill heller inte verka som en alltigenom negativ människa = icke åtråvärt i något sammanhang. Dessutom är det osant. Att skriva för allmänt och vagt känns också ointressant. Att låtsas som om det regnar verkar omöjligt. (Även om det snart gör det - att döma av molnen utanför fönstret!)

"Du tänker för mycket", säger en del. "Du tänker också för mycket på vad andra tänker".

Det kanske är sant och inte så bra. Men att välja att inte tänka efter alls; att välja att inte reflektera över livet när reflektion krävs; att välja stumhet när svar behövs; att välja att inte ta hänsyn till andras lidande när de lider; att välja att blunda när livet är så kort; att välja att inte välja alls - det är faktiskt ännu värre. Och en sådan människa vill jag inte vara.

Att välja att inte våga det som är viktigt och att sakna mod; det är också illa. Men mänskligt... Där är jag själv väldigt skyldig.