Jag fastnade för en rubrik i Dagens Nyheter: "Olof Mellberg - Puh enligt Hamrén." Detta väckte till och med mitt intresse för att läsa en sportnyhet. Jag citerar:
"Dags för ödesmatch på Olympiastadion i Helsingfors. Då har Erik Hamrén plockat bort ett par av de negativa Ior-typer han upptäckt i sitt landslag. Nu vill förbundskaptenen se Nalle Puh-attityd över hela banan."
Erik Hamrén utvecklar resonemanget:
"På morgonen när man vaknar kan man ta ett beslut. Antingen väljer man att tänka som åsnan Ior, att det nog inte ens är någon idé att försöka. Eller så gör man som Nalle Puh - ser möjligheter. Man vinner inte som Ior, en sådan kan sänka hela laget. Man får gärna kalla mig cynisk, men det är viktigt att ha rätt inställning."
Jag tycker att det är lite orättvist mot åsnan Ior. Är det inte lite svartvitt att man skulle vara antingen eller när det gäller attityd? En individ kan väl ha olika sorters egenskaper?
Men visst förstår man hans poäng om vad som krävs för att prestera på toppnivå. Där är det säkert svartvitt som gäller! Jag ska nog kolla på matchen ikväll och noggrant studera Nalle Puh-attityden.
"Då vill Erik Hamrén se elva bekymmerslösa svenska Nalle Puh-spelare på planen. Själv tänker han föregå med gott exempel."
Han verkar ganska humoristisk, förbundskaptenen. Men om man skådar en Ior på planen i denna ödesmatch kan man alltså vara säker på att det är tack och hej från landslaget!
Jag hittar inte artikelförfattaren, men det är riktigt kul att DN pedagogiskt har lagt till en faktaruta som förklarar Nalle Puhs och Iors olika stil. Det verkar dock inte alltför smickrande att "Nalle Puh är en björn med mycket liten hjärna." Då är jag nog hellre Ior: "Missförstådd känner han sig, och utanför gemenskapen."
Men Iors attityd är inte up-to-date eller särskilt smart i vårt moderna samhälle: "Han ska ha otur, menar han, för den rollen har ödet tilldelat honom."
Karaktärerna är tydligen utmejslade på 1920-talet.
Hos mig är Ior ändå välkommen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar