In writing we trust...
fredagen den 7:e oktober 2011
Länge sen, men plikt blir kanske lust
Det var länge sen jag hade en sån här klassisk bokbild. Det kan bero på att jag nästan slutade att läsa. Nu har jag gjort några försiktiga försök med en deckare och en biografi, och idag tänkte jag avancera till vanlig skönlitteratur.
Det gick till på samma sätt som det kan göra när jag har motstånd mot att sätta igång med en arbetsuppgift. Jag börjar då lite förstrött i någon ände och låtsas att jag inte är tvungen. Jag ska bara "kolla på det" en stund och få en överblick... och rätt som det är har man kommit in i jobbet!
Jag gick omkring bland hyllorna på Östermalms Bibliotek, som inte är ett särskilt trivsamt bibliotek, jämfört med till exempel Nyköpings Stadsbibliotek - en absolut favoritplats. (Saknar!) Jämförelsen kanske är lite orättvis då det här är en mindre filial, men det är inte bara trångt och varmt - de har också valt ett hyllsystem och en skyltning som känns trist, och hela platsen andas gammalmodighet. Att personalen verkar ha långt till leenden förstärker det trötta intrycket. (Obs! Min bedömning baseras bara på tre besök.)
Hur som helst har de förstås boktitlar som lockar. Jag bestämde mig för tre:
1) Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg. Det är en fristående fortsättning på hans bok Yarden, som jag faktiskt gav en femma i betyg. Jag blev nöjd över det nya fyndet.
2) Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron. Jag har aldrig hört talas om henne, men mindes vagt att jag nog läst om denna i någon recension. Aldrig har jag läst något från Israel, men den här läses enligt pärmen "i alla israeliska skolor och har tilldelats flera både inhemska och internationella priser". (Lite tveksamt av redaktören att använda "flera både" i meningen - de utesluter väl egentligen varandra? Okej, lite onödig detaljspaning...)
3) Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro.
Jag måste ju bara läsa något av Birro som ständigt är i hetluften, så att jag kan bilda mig en uppfattning. Man kan nästan glömma bort att han faktiskt är författare, men jag vill minnas att han skriver bra. Har bara läst en bok för länge sen; Landet utanför från 2003 (kan ha gett betyg 3 i bokcirkeln) men krönikorna brukar i alla fall vara läsvärda. Jag ångrar lite att jag inte vågade säga något när han satt bredvid mig på ett café i Norrköping i somras...
Nu hoppas jag att dessa blir lästa och kanske rentav recenserade! Men ett steg i taget. Överst på min modesta önskelista står sömn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar