När jag skrev häromdagen verkade jag lite smått hypokondrisk. Att läsa om sjukdomar och tillfälliga handikapp är inte särskilt humoristiskt, men jag kan inte tänka eller skriva bättre eftersom nämnda värk inte har gått över. Tvärtom.
Som en följd av min handlingskraftiga personlighet har jag ändå tagit ett steg mot förbättring: Jag har bokat en akuttid hos en massageterapeut! Och hur vet jag att det är en kvalificerad person som inte bara har gått en helgkurs i massage? Jag tyckte att 12 års utbildning inklusive kiropraktik verkade borga för en viss kvalitet, så nu har jag bestämt ett möte med en Åsa i city ikväll.
Det är en djungel där ute. Jag fick en lapp i brevlådan för ett tag sen och funderade i morse på att ringa avsändaren. Men för det första stod inget namn på avsändaren till den nyöppnade massagesalongen på Gärdet, vilket verkade lite oprofessionellt. För det andra kunde jag inte finna numret på nätet. Sen stupade det totalt när jag gjorde en språklig analys av utskicket.
I rubriken stod det "Hälso Centrum" och detta faktum brottades jag med en stund. Desperat som jag är tänkte jag att en anglicistisk särskrivning kanske inte säger något om yrkesutövningen i övrigt. Men mitt definitiva beslut grundade sig på följande mening: "Vi erbjuder bland annat helkroppsmassage som minskar stress och hjälper till att avgifta kroppen och mjuka upp musklerna och kinesisk fotmassage som är känd för att förbättra blodcirkulationen och är en välgörande behandling när man är trött och öm."
Nä, det går bara inte, jag kan inte. Meningsbyggnaden var tuvan som stjälpte lasset. Blandningen av Times New Roman och Georgia var heller inte klockren. Jag slängde lappen i pappersinsamlingen.
Och så frågar yrkeseleverna på gymnasiet varför de måste läsa svenska när "de kan läsa och skriva"! Tja... ni kanske ska starta eget företag och vill tjäna pengar? För att inte tala om tusen andra situationer där man behöver använda språket.
Nåväl. Vilken amatör som helst skulle visserligen kunna göra mitt tillstånd bättre. Men det är en sak att be någon i sitt hushåll (vilket blir svårt i detta), och en annan sak att betala för det. Jag känner igen de oavbrutna smärtsignalerna från ett tidigare tillfälle. Då kunde jag varken cykla eller simma. Det var visst något med diskar. Nu har handikappet utökats till områdena ligga och sitta - och det sista man ska göra är att inta laptopställning. Ett oavbrutet gående lär vara det bästa, så jag siktar på Apoteket!
Annars kan det här vara tuvan som stjälper HELA lasset.
3 kommentarer:
Särskrivning gör ont i hela mig...kanske något vi fick med oss från Marianne eller någon annan gemensam lärare.....Lambert hade från det ena till det andra skrivit en insändare i barometern för några veckor sedan /Sofie
Haha, vilken rolig text! Men inte så roligt tema. Hoppas massage hjälpte lite.
@Sofie: Figuren Lambert dyker långsamt upp i mitt medvetande. Så han är i farten ännu! Eller rättare sagt, han var väl rätt seg på vår tid. Tänk om man ändå hade haft en bra lärare i svenska på högstadiet! (I gymnasiet gick jag ur askan i elden på lärarfronten.) Men Marianne var förstås den perfekta läraren :) Och det tror jag fortfarande med den vuxnas något mer objektiva ögon!
@Sara: Bra att jag kunde roa någon med mitt elände! :) Det gäller att vara på sin vakt... Har inte blivit så mycket bättre tyvärr. Attans, att man måste ha tålamod med det här livet!
Skicka en kommentar